2012-12-01 Dag 537

Jag satt och filosoferade häromdagen. Funderade på hur man får igång lusten att motionera, när de vanliga mantran man har, inte räcker till:

"Gå ut och rör på dig, så får du bättre kondition och styrka och klarar ditt arbete bättre."
- Jag SKITER i mitt j*vla jobb! Det får ta den j*vla tid det tar!

"Gå ut och rör på dig, så går du ner i vikt."
- Jag SKITER i den där j*vla vikten! Jag vill ha lussebullar!!

"Gå ut och rör på dig, så kommer du komma i de där byxorna till jul sen."
- Jag SKITER i de där j*vla svarta jeansen med pärlor! Jag ska ha mysbyxor på julafton!

"Gå ut och rör på dig, så kanske arslet slutar dallra så j*vligt en dag och låren kanske blir fasta och utan gropar."
- Jag SKITER i mitt j*vla arsle, för jag ser det ändå inte! Och låren har jag haft hela mitt j*vla liv och får väl fortsätta se ut som ett överviktigt troll när jag sitter till häst!

1)
En sak man kunde göra var ju att utmana en vän. Jag utmanade min fd chef och vi kör på som f*n faktiskt. Igår var jag ute och red i snöyran (det bästa var ju när jag släppte hästen lös för att jag behövde båda händerna för att öppna en grind och hon galopperade hem. Det var en ganska bra bit att pulsa hem i 40-50 cm djup snö) och idag har jag varit ute och promenerat i två timmar. Så det funkar. Man kan ju också ha ett belöning/straff-system för den som klarar/inte klarar det, men vi sket i det. Framför allt jag ville inte göra det till en tävling utan trivs bättre med en kollektiv utmaning. Vi kan peppa varandra istället för att "trycka ner" varann, som det lätt blir när man tävlar med någon, även om det såklart alltid är med glimten i ögat.

2)
En annan sak som jag kom på igår var att skaffa en promenadkompis. Det är ju ett gammalt knep, och jag har två vänner till detta - dels min granne men även min sambo. Ibland kan man ändå känna att det liksom fattas något under promenaden och det var då jag kom på att jag kunde låna mammas ena hund :) Anledningen till varför jag inte skaffar en egen eller lånar Gry oftare beror på att sambon är pälsdjursallergiker, men den här rasen tål han lite bättre. (Eller ska jag säga individen, eftersom att det inte är själva arten (hund) eller rasen (Bichon Havanaise) man är allergisk mot utan just själva hundpersonen. Som allergiker tål man alltså olika, i detta fall, hundindivider olika bra. Gry tål han lite bättre, tack och lov, fast jag hörde att han nös och snorade lite imorse.. :/ ) Hur som helst - en hundpromenad bjuder till långt många fler skratt och leenden än en vanlig promenad :) (Jag ska gå en till runda vid tvåtiden sen, innan det blir mörkt.)

Kommentarer