Idag var det en av personalen på dagvården för ätstörningar, som läste upp en text, som var hemsk, men fin samtidigt. Jag berördes mycket av den, och vill dela med mej av den. Den är skriven av Ingmari Dickens.Skriv gärna vad ni tycker om den! Den heter "ETT KÄRLEKSBREV".
"Min käraste!
Jag skriver till Dig så här vid årsskiftet för att försöka reda ut en del missförstånd oss emellan. Jag vill så gärna att vi ska hjälpas åt att göra det här året till det bästa hittills, för både Dig och mig.
MEN FÖR DET FODRAS ömsesidig förståelse, lyhördhet och respekt. Kärlek, med andra ord. Jag har alltid velat Ditt bästa- det är faktiskt det enda jag vill, men vad har Du givit mig i gengäld?
Istället för att lyssna till mig har Du låtit andras idéer och modenycker styra vårt förhållande. Ja, jag har till och med ibland märkt att Du skämts för mig. Och detta trotts att jag, trotts mina skavanker, gör allt för att Du ska kunna njuta av livet, orka med vardagens påfrestningar, kort sagt må väl.
DET BÖRJADE SÅ BRA. Du och jag var det idealiska paret, perfekt anpassat för ett långt och harmoniskt liv tillsammans. Vi var bokstavligt talat skapta för varandra. Jag skötte min del av samlevnaden, som den naturligaste sak i världen, och Du drog Dig inte för någonting när det gällde att uppfylla min minsta vink. Men rätt snart började omgivningen manipulera oss, för sin egen bekvämlighets skull och för att tvinga på oss normer och vanor som de fått för sig var bättre för Dig än min "primitiva" livsstil. Och Du, stackars liten, var inte stark och medveten nog att försvara Dig. Redan då började vi glida ifrån varandra...
MINNS DU de lyckliga åren då vi kunde hoppa rep en hel lång vårsöndag, och senare dansa rock´n roll och twist hela nätterna? Vad blev det av vår lekfullhet?
Sedan dess har Du utsatt mig för de konstigaste prövningar. Du har ömsom hållit mig fängslad i orörlighet, ömsom drivit mig till prestationer som jag inte alls varit mogen för. Du har gött mig, för att sedan hux flux svälta mig. Du har talat illa om mig, skamset försökt dölja mig och använt mig som sophög för dina sorger och bekymmer. Inte nog med att Du själv behandlat mig kärlekslöst, du har också i Din skam nekat mig den kärlek från andra som är ett livsvillkor för mig.
OCH HELA TIDEN har jag ropat: "Lyssna på mig!" Men Du har hellre lyssnat på falska profeter i tidningar och böcker och försökt forma mig efter falska ideal. Sedan skyller Du på mig när Du vantrivs med Dig själv!
SNÄLLA, SLUTA BESTRAFFA, utnyttja och kämpa emot mig. Låt oss gräva ner stridsyxan NU, och finna vägen tillbaka till varandra.
Smek mig ofta. Var stolt över mig. Se på mig, hela mig, med kärlek. Gläds åt mina vackra drag, och acceptera de "fula". Känn hur varenda fiber i mig är inriktad på DITT VÄLBEFINNANDE. Tänk vackra tankar om mig när Du somnar på kvällen, låt mig vakna mjukt och behagligt på morgonen. Ta med mig på sköna utflykter, låt mig leka och dansa, låt mig visa vad jag kan göra för Dig, om Du inte hetsar mig. Låt mig vila men också använda mina resurser. Låt mig njuta av den mat och dryck jag ber om- inte mer, inte mindre, inget annat. Låt mig träffa människor, känna deras närhet, och leva ut min lust. Det kommer att komma Dig till godo, jag lovar.
SKA VI GÖRA ETT FÖRSÖK? Jag är trotts allt den enda du har. Du kan aldrig byta ut mig mot någon annan. Vi har faktiskt bara varandra.
/Din kropp"
