2012-03-09 Vem hade trott att jag skulle klara det...

YES!
I går gjorde jag det enda jag fruktat med mitt arbete, nämnligen tog mej upp för en brant och lååååång uppförsbacke (2km) körandes på rullstol, givetvis med vinterväglag som vi fortfarande har , här långt uppe i norr!

Mitt huvud talade om för mej att jag inte skulle fixa det..,
Men jag gick (eftersom det ingår i jobbet) och hela tiden intalade jag mej själv att jag kan vända OM det känns för tungt, fast nog skulle det ta emot att inte fullfölja, självkänslan skulle ha fått sej en rejäl törn- Och jag fullföljde!!!

Vilken skön tillfredställe som infann sej efteråt, att jag inte gett upp, trots att det var tungt....jag har liksom gått från 0-100 på en gång i och med nyjobbet.
Lite har det skrämt mej, jag menar, med alla mina kilon, och den i snudd på 0-gradiga skalan av rörelse under ett år ungefär...ja, plus alla andra tidigare år och minus mina årliga försök till livstilsförändring över alla åren.
Liksom, tänk om jag får hjärtinfarkt, storrökare som jag dessutom är...

Men vilket skulle kännas värre, att drabbas av hjärtinfarkt medans man utför saker för att undvika en förestående...eller att få det utan att ens ha försökt undvika en?

Jag har förstås inte toppfart på galoscherna ännu, men jag är nöjd med att jag kan förflytta mej alls, och farten, ja, den kommer väl i samband med att flåset arbetas upp.

Vet ni, jag är till och med förkyld, sen en vecka tillbaka, men det har inte fått hindra mej...ja, man kan ju inte börja ett nytt jobb me sjukskrivning, så jag har knaprat i mej alvedon för att inte "känna" mej sjuk. Annars har man ju en tendens att förynkliga sej själv!!!

Nu är jag ledig hela helgen, men jag tror faktiskt att jag ska ta mej en promenad varje dag ändå, det känns ju som lätt eftersom jag inte behöver gå flera timmar utan det räcker med en halvtimme, ja, eftersom jag promenerar så mycket i tjänsten...

Stavgång gillar jag...ska nog ta och gräva fram stavarna...och stegräknaren brukar jag gilla...och musik i öronen. Nu LÄNGTAR jag plötsligt ut igen!!!

Fortfarande fokuserar jag min viktminskning på R Ö R E L S E i första hand och kosten i andra...för jag äter inte alltför onyttigt, liksom det är inte pizza, chips och såna grejjor som gjort mej fet. Det är för matintag- motion som tagit mej dit jag r på viktskalan.
Visst är jag svag för godis, men den minskningen brukar komma per automatik, när kilona börjar rasa...kiloras är motiverande!

Ha en bra dag alla viktpejlare!

Hör ni ha en bra dag!

Kommentarer