Carelisas viktdagbok

2012-04-02 Nu är vi igång igen

Ja, det har varit stiltje med att besöka viktpejl...
Men jag går ner i vikt, och jag gör det utan ansträngning, precis som jag trodde!
Och det beror helt och hållet på mitt avlönade friskvårdsarbete, alltså vi går 1-1,5 mil per arbetsdag med vår brukare...klart det måste ge resultat.
Fast jag är inte helt oplågad, tvärtom, min hallux valgus ondar djävulskt på högerfoten och som om det inte räcker till så har jag diagnostiserat vänsterfoten själv,2 hammartår och en nerv ligger i kläm och det känns som att lederna är i en klump som jag tvingas belasta varje steg, det är tydligen nerven som bildat klump....oooooont gör det som f*n!!! Mortons kallas det visst, och nu ska jag försöka få tag i en framfotsplutt att lägga under foten och se om det känns uthärdligare att gå, annars måste jag uppsöka läkare...Och jag vet, jag måste gå ner i vikt, men att gå på dom här fötterna, vilket jag ändå gör med tårarna brännande efter varje promenad...
Efter en arbetsdag går jag inte ett steg i onödan, det kan jag lova.
Jäkla problemfötter som jag fått dras med ända sen tonåren, vad anti-livskvalité dom där fötterna ställt till med genom åren.
Men jag ger inte upp, inte i första taget!

2012-03-20 SOOOOL!

Sol i hjärta, sol i sinne då strålarna lyser både ute och inne :)
Fast nu ljög jag lite grann, det är INTE kul att titta ut genom fönstrena
när solen lyser in, smutsiga fönster ni vet, och damm...

Idag mina vänner, blir det i alla fall en liiite längre promenad med Bungy Pump
stavarna och det ser jag verkligen fram emot.

Sen kallar arbetet som plötsligt känns motigt, vilket enbart beror på resan till och från,dagarna blir ju sååå långa, när man har 7-20 skift, två efter varandra...
Bävar för hemresorna, man är ju liksom helt slut i kropp och knopp och sen ska man sätta sej i bilen och köra 10 mil innan man riktigt har "kväll".
Hoppas saker händer snabbt efter vårdplaneringen som ska hållas idag, vore fint om man kunde flytta min brukare till vårdinrättning här i hemkommunen i stället. Skulle underlätta mycket för oss personal.

Tänk vad många långpromenader jag har hunnit missa sen h*n åkte in på sjukhus,
jag som fick mej gratis friskvård i form av milslånga promenader...måste försöka ta tag i det själv!

Ha en bra dag!

2012-03-19 Det kör ihop sej!

Ja, hur otur kan man ha...och hur stressigt kan det bli?
Min PT, dvs. min brukare blev sjuk i onsdags och las in på sjukhus.
Men hur går det då med promenaderna?!
Ja, inte har jag ju hunnit mer än korta prommisar eftersom mitt arbete
plötsligt tar en hel massa tid, och inte innehåller promenader för tillfället,
nej, nu färdas jag tio mil enkel väg för att ta mej till jobbet och givetvis lika
många mil hem igen...och med skift som normalt sett sträcker sej mellan 07-20,
UTAN tio mils resväg så kan ni ju gissa att man är ganska mör vid det här laget.
Hoppas h*n blir flyttad till våran "sjukstuga" inom kort, så man har normal resväg
åtminstone.

Har i alla fall hunnit Bungy Pumpa några korta sträckor och jag lovar, det är effektivt,
man får faktiskt upp flåset ordentligt OCH träningsvärk i armarna efteråt, men det är ju skönt ont i alla fall.

Ha det gott viktpejlare, jag försöker hinna in så ofta jag kan och hoppas att jag snart är tillbaka på den normala banan igen!

2012-03-15 Satan i gatan!!!!

Idag blir det ingen "betald friskvård" :(
Nä, minsann blev min brukare tyvärr inlagd på sjukhus och då blir jag
förlagd på ett äldreboende, visst kommer jag att få pinna på med galoscherna där,
men inte blir det ju alls samma...

Jag får helt enkelt ta mej i kragen och gå en förmiddagspromenad på egen hand,
trots att snön yr därute och jag inte alls känner för att promenera iväg "frivilligt"...

Har ju BungyPump stavarna att glädjas åt i alla fall, dom kan jag ju inte använda på arbetet ändå.

Nu ber jag en bön att min brukare snabbt ska bli så bra att h*n kan komma hem igen och styra upp mitt motionerande!!!

Ha en bra dag!

2012-03-14 Hej & Hå, blåsor på varenda tå!

Idag är jag barfotabarn så långt som det tillåts häruppe på mina breddgrader...

Gårdagens 12-timmars skift bjöd på många steg, i fel skor!
Hade glömt mina dubbförsedda walkingskor hemma och tvingades därmed att gå med powerskor, ni vet såna där som är utmärkta på skoterfärden...
Jag kan meddela att dom är inte bra att gå en mil i!!!

Förmiddagen gick bra, vi brukar gå den "långa turen" då.
Glad i hågen trycker jag igång stegräknaren i mobilen för att kunna avläsa längd och antal steg då vi kommer "hem" igen...
Plockar nöjd upp mobilen ur fickan och ska stolt och högtidigt tillkännage resultatet,
0000000!!!

Ja, hur jag nu lyckats att inte starta stegräknaren, blev så sur på mej själv,
hade inte koll på klockan heller så jag kan inte bedömma hur länge vi var ute, inte exakt i alla fall.Men man får ta det som en prövning!

Då dagsturen ska ta sin början så ser jag noggrant till att pedometern börjar räkna innan jag vågar stoppa ner telefonen i fickan.
Vi travar iväg och den promenaden visar sej vara 4.9 km- det är den korta turen!
Jag kan nöjt konstatera att jag gått mer än en mil!!!
Det får man sannerligen vara nöjd med...

Men mina fötter är inte nöjda, massor med blåsor har jag fått på kuppen, så när arbetsdagen äntligen tog slut, formligen stapplar jag fram på mycket onda fossingar, fixar ett fotbad och börjar punktera blåsa efter blåsa...
Inte tog jag några fler steg i onödan inte, det kan jag lova.

Foppatofflor är annars mina inomhusskor, det kan jag glömma idag,
letar i skoförrådet och hittar ett par gamla justerbara sandaler, med hålfotsinlägg gjutna för mina "skitfötter".
Nu klarar jag dagen...och jag är oerhört tacksam över att vara ledig idag, för fötternas skull.

Fast nog tänker jag trava iväg under dan på en kortare promenad, det ska jag, för solen skiner och vi har ännu en fantastiskt norrbottniskt vårvinterdag framför oss här uppe i norr.

Och förresten, fick leveransbesked igår, mina BungyPump stavar är avsända, så innan veckan är slut hoppas jag ha fått testa dom :)))

Ha en bra dag och var rädd om fötterna, det ska jag vara!

Tillägg: Mina stavar kom idag, jag har hämtat dom OCH hunnit provpromenera också, de kändes MYCKET EFFEKTIVA, så nu får mina gamla walkingstavar vila sej på obestämd framtid. Kul var det också, om än dyrare än en vanlig walkingstav så måste jag rekommendera dom!!! :))) Här ska BungyPumpas framöver :)

2012-03-13 God morgon Världen!

Vilken underbar morgontystnad jag just avnjuter till en tallrik, hör och häpna, havregrynsgröt!
Mycket bra start på arbetsdagen, men ska jag nu promenera hela halva dan så gäller det att kroppen har bränsle så det räcker.

Vilken skillnad det är att ha blivit dagarbetare, jag menar, numera känner jag mej vaken så jag är vaken, tidigare har man gått omkring och varit mer eller mindre ständigt trött,
och nu är jag HELPIGG!!!
Är i gång från morgon till kväll då jag stupar i säng och sover i regel jättegott :)

Idag är första dagen som jag kommer att använda pedometerappen i mobilen, kul att kunna läsa av hur många steg en arbetsdagens motionsrundor ger...bara jag kommer ihåg att slå igång den, men det förmodar jag väl, eftersom jag ser det som om jag numera inte "arbetar" utan som att jag har "betald friskvård" alla arbetsdagar :))

Ha nu en intensiv tisdag och fånga alla möjligheter ni ramlar över!

2012-03-12 Lättare i kroppen...

Men tyngre i sinnet...bara -0,7!!!
So what, jag känner ju att jag blivit fastare i kroppen och faktiskt har lättare att röra på mej. Och tänk om jag skulle gå ner 0,7kg varje vecka, ja det blir ju en himla massa kilon på ett år det.
Märks det möjligen att jag försöker dölja en liten besvikelse samtidigt dom jag jobbar på att intala mej själv att -0,7 är BRA....

Nu spelar det ju egentligen ingen roll, hur mycket jag gått ner på en vecka, jag kommer ju faktiskt att fortsätta min viktminskning oavsett om jag anstränger mej eller ej, tack vare all motion som jobbet ger mej. Gud vare tack och lov!

Men, man har ju den där tendensen att vilja skynda på allt, och den tendensen, ja, det är nog den som fällt mej alla gånger tidigare. Det smartaste av mej vore att bara luta mej tillbaka, slappna av och ta viktminskningen som den kommer.
Fast någonstans inom mej finns det en liten djävul som måste racka ner på mej, som vill att jag ska prestera mer, oavsett hur bra jag varit.
Jag skulle vilja få tag i den typen, be honom lägga av och skärpa till sej...hmm, intressant, jag könsbestämde den onda rösten inom mej...

Ja, jag har ju faktiskt en auktoritär pappa, som jag fortfarande vid 51-års ålder jobbar på att göra nöjd och stolt, ja, han lär nog inte ha något erkännande att ge framöver heller.
Hur var det han sa, då han i vanlig ordning "gnällde" på grabben min, "Inte skadar det att kritisera"...
Om han bara visste vad det skadar att ständigt försöka leva upp till alla ställda krav,
utan erkännande, utan att någonsin nå fram till mål...

Usch, det där är tungt att tänka på, det lämnar jag nu, för det påverkar mej, fast egentligen är det nog något jag borde berätta för honom hur det påverkat mej att må, hur jag alltid fått känna mej mindervärdig.

Skitsamma, ny vecka, ny dag och nya möjligheter, nu kör vi på viktpejlare!

2012-03-11

2012-03-10 Roddmaskin 30 min...

Har jag ju inte tränat på idag, men jag hittade inte stavgång och tog mej då för att leta på nätet hur mycket man lyckas göra av med i den motionsformen, så omvandlade jag det till något motsvarande. Liksom armar och ben i rodd = armar och ben i stavgång, på ett ungefär åtminstone.

Sen blev jag sur då jag skulle bege mej ut eftersom jag inte hittade igen min stegräknare, och sonen har INTE haft den, absolut inte!!! :(

Nå, i alla fall så hittade jag en app. att ladda ner till min Nokia telefon, "Pedometer" heter programmet och det var ju rent av bättre än att plocka på sej en stegräknare också, mobilen bär man ju lika med sej överallt.

Ska vid tillfälle leta efter fler appar som kan vara till nytta, eller bara roliga att ha i "Komma-i-form-syfte" ....jag gillar teknik, tabeller, staplar och grejjor ;))

Är i alla fall nöjd med att ha tagit mej ut på en liten promenad, en halvtimme är bättre än ingenting!

Nu ska jag hasta la vidare in till centralorten och titta på A-lags hockey...inte så intresserad, men sonen spelar och honom är jag ju intresserad av!

Ha en lika strålande solig dag som jag har, alla ni viktpejlare!

2012-03-09 Vem hade trott att jag skulle klara det...

YES!
I går gjorde jag det enda jag fruktat med mitt arbete, nämnligen tog mej upp för en brant och lååååång uppförsbacke (2km) körandes på rullstol, givetvis med vinterväglag som vi fortfarande har , här långt uppe i norr!

Mitt huvud talade om för mej att jag inte skulle fixa det..,
Men jag gick (eftersom det ingår i jobbet) och hela tiden intalade jag mej själv att jag kan vända OM det känns för tungt, fast nog skulle det ta emot att inte fullfölja, självkänslan skulle ha fått sej en rejäl törn- Och jag fullföljde!!!

Vilken skön tillfredställe som infann sej efteråt, att jag inte gett upp, trots att det var tungt....jag har liksom gått från 0-100 på en gång i och med nyjobbet.
Lite har det skrämt mej, jag menar, med alla mina kilon, och den i snudd på 0-gradiga skalan av rörelse under ett år ungefär...ja, plus alla andra tidigare år och minus mina årliga försök till livstilsförändring över alla åren.
Liksom, tänk om jag får hjärtinfarkt, storrökare som jag dessutom är...

Men vilket skulle kännas värre, att drabbas av hjärtinfarkt medans man utför saker för att undvika en förestående...eller att få det utan att ens ha försökt undvika en?

Jag har förstås inte toppfart på galoscherna ännu, men jag är nöjd med att jag kan förflytta mej alls, och farten, ja, den kommer väl i samband med att flåset arbetas upp.

Vet ni, jag är till och med förkyld, sen en vecka tillbaka, men det har inte fått hindra mej...ja, man kan ju inte börja ett nytt jobb me sjukskrivning, så jag har knaprat i mej alvedon för att inte "känna" mej sjuk. Annars har man ju en tendens att förynkliga sej själv!!!

Nu är jag ledig hela helgen, men jag tror faktiskt att jag ska ta mej en promenad varje dag ändå, det känns ju som lätt eftersom jag inte behöver gå flera timmar utan det räcker med en halvtimme, ja, eftersom jag promenerar så mycket i tjänsten...

Stavgång gillar jag...ska nog ta och gräva fram stavarna...och stegräknaren brukar jag gilla...och musik i öronen. Nu LÄNGTAR jag plötsligt ut igen!!!

Fortfarande fokuserar jag min viktminskning på R Ö R E L S E i första hand och kosten i andra...för jag äter inte alltför onyttigt, liksom det är inte pizza, chips och såna grejjor som gjort mej fet. Det är för matintag- motion som tagit mej dit jag r på viktskalan.
Visst är jag svag för godis, men den minskningen brukar komma per automatik, när kilona börjar rasa...kiloras är motiverande!

Ha en bra dag alla viktpejlare!

Hör ni ha en bra dag!