Smultrondaggs viktdagbok

2013-08-18

2013-08-01

2013-07-01

2013-06-23

Finns egentligen inte så mycket att säga. Jag blev sämre, mådde sämre och sämre och pang så föll jag helt. Låg en längre tid på sjukhus och har inte orkat bry mig alls om mat och motion. Jag Har helt enkelt fortsatt äta som ångestlindring.Det jag tidigare gick ner under nio månader gick jag då upp på tre till fyra månader.
Nu förde jag in siffror på nytt i hopp om att på lång lång sikt klara av denna viktresa.
När mina tankar började gå i banorna att jag kan gå upp till 170 kg... Att ha som mål att gå upp istället för ner, för det är det enda i livet jag är bra på, så kändes det helt knas.
Vi får se, en dag i taget, en timme i taget. Just nu gäller det i allmänhet att hålla huvudet ovanför ytan och orka med dagen.
Och att få viktökningen att stanna av.
Men det ska bli bättre, det vänder, eller hur?

2012-06-14

2012-06-13 En meter mindre!

Idag var jag på sista kostmötet och uppföljning!
Jag har sammanlagt sedan 2 September jobbat bort 104 cm, då har vi mätt på midja, byst, stuss, arm och lår! Så jag kan säga att jag gått ner en meter!

Känns jävligt kul att kunna säga det faktiskt. =)

2012-05-22 DRÖMMEN GICK I UPPFYLLELSE!

Idag har en dröm jag haft i många år slagit in! Jag har för första gången i mitt liv genomgått ett lopp, Vårruset! Jag tog mig från start till mål på tiden 1:09:24, och målet vi hade var 1:15! Jag har så många år önskat att klara av ett lopp, och nu har jag gjort det! För ett halvår sedan fanns det inte på kartan att jag skulle göra något liknande! Jag har nu fått en fin medalj som bevis, och även om alla deltagare får en, så betyder min så otroligt mycket för mig! Jag testade till och med på att jobba, och det kändes toppen. Nästa år är målet 45 minuter, snabb gång/ jogg och året därpå jogg/spring hela loppet!

En av mina livsdrömmar är uppfylld, något jag aldrig trott jag skulle klara av tidigare.
Till och med min kostrådgivare började gråta av lycka att jag skulle göra detta.
Jag trodde det skulle vara jobbigt med allt folk, men det var tvärt om, helt UNDERBART!
Folk jag känner och folk jag inte känner, stod och hejjade fram oss... vilken makalös känsla. Att få vara den i mitten och utövar händelsen, och inte den som står brevid och tittar på.... UNDERBAR känsla! Jag märkte att jag har mycket bättre kondition än jag någonsin kunde hoppas, jag var bara lite lätt svettig och lätt trött efter målgången!

ALLT ÄR MÖJLIGT! FAN VAD JAG ÄR BRA!
Inget är omöjligt, glöm inte det! Det kan krävas mycket jobb med kanske såväl fysik som mentalt, att lita på sig själv och intala sig att man KAN göra och klara saker. För min del är den mentala intalningen den svåraste.

Tro på er själva, ni kan! Kan jag ta mig genom detta så borde en gris snart komma flygandes utanför!

Tack BÄSTASTE S, för den finaste presenten någonsin, en startplats i Vårruset! <3

2012-05-07

2011-11-30

2011-09-02