2010-03-12 Bränn fett! ..väntar nu på boken :)

Klart det handlar mycket om utseendet men får säga att jag kan inte minnas senast jag varit så pass nöjd med vad jag ser i spegeln :). Dessutom fått flera kommentarer att jag smalnat av och ser så bra ut nu :)) vilket såklart gör mig glad!

Vill främst bli "fastare i hullet" och få mer synliga muskler, sedan vill jag dessutom gå ner i vikt för tänker att då belastas mina dåliga knä mindre vid löpning! Tänker hur mycket lättare det skulle kännas med 10kg mindre på kroppen :)

Dock får jag tillägga att trots jag är sjuk och har TRYCKT i mig mat denna helgen (och tyckt synd om mig själv) så har jag en BRA period o känner mig bra med mig själv. Hade jag haft en dålig dag hade jag nog inte låtit lika optimistisk..hahaha

Ja tänk vad lätt det skulle vara att springa med 10kg mindre att släpa på. Jag vill också bli fastare i hullet. Just nu funderar jag på om jag kanske ska ta genvägen via fettsugning... men det är ingen bantningsmetod och det kostar. Jag borde kunna själv

Jag blev bara sämre och har hosta som sitter långt ner i bröstkorgen och gör ont så har bara legat hela helgen. Tog en kort promenad med hunden idag och blev helt slut och genomsvettig. Ser nu bara fram emot att bli frisk!

Det ÄR tufft när det är mycket annat i livet. Är man kanske dessutom lite av en "emotionell ätare" så hjälper inte det till precis. Man får göra så mycket man orkar så det inte blir en press på sig själv.

Jag orkade själv inte ta tag i något när jag hade en lång, tuff period - därav viktökningen och väntat tills saker och ting började falla på sin plats. Första steget var bara att börja med kosten och en tid senare kom motionen som successivt trappats upp

Om du bara hinner med lite motion då och då för hälsans och energins skull så är det ju jättebra! Viktigaste är att du är glad, mår bra och har ork till dina studier (till läkare förmodar jag?).

Ibland behöver man mycket stöd, ibland är man den som kan ge stöd - Livet går ständigt upp och ner. Så man får peppa och inspirera varandra så gott det går och skicka lite hejarop mellan varven :)

Jag är klar med mina läkarstudier men håller just nu på att doktorera (om dieter och viktminskning). Sjukt svårt att applicera det jag kan på mig själv bara. Har enorm respekt för alla som kämpar här med mig.

Jag har lämnat hunden till svärföräldrarna och sålt hästen för att jag inte hann med. Utan dem trodde jag att jag äntligen skulle hinna med mig själv, men ack nej.

Så du ÄR läkare! Specialiserad inom något område eller det är det du ska göra nu? Du kan använda mig som studieexemplar till din doktorsavhandling..haha.

På ett sätt skönt att höra att en som sitter på kunskaperna ändå får kämpa, att det faktiskt inte ÄR så himla lätt som andra (som rasar lätt o snabbt i vikt) vill framställa det som. Tror det ligger så mycket annat bakom en lyckad viktminskning än bara ä

..än bara äta rätt och träna. Tror hormoner, livssituation och stress har inverkan också. Förstår hur du känner dig när det gäller stress i tillvaron och tråkigt att du känner du inte hinner med trots de uppoffringar du gjort.

Man kan inte göra avkall på allt annat i livet för att orka med jobb för då dör man till sist själsligt. Sedan är det OK med "extrema" jobb-perioder när gör satsningar och vill skjutsa på karriären - bara inte perioden varar för alltid...

Själv varit nära att bryta ihop helt av jobb (i kombination med privata händelser) och har fått dra ner rejält på att sitta och jobba hemma på kvällarna. Fungerar ibland men inte alls i samma utsträckning som förr - det finns inga reserver kvar för det.

Därför känns också träningen ÄNNU viktigare för det är ett så bra sätt att släppa tankar, frustration, irritation och få lite positiva endorfiner igångsatta i sig :)

Jag är specialiserad(forskningsmässigt) på hormoner och vikt. Tittar på vad stresshormon gör med vikten, eller hur vikten påverkar stresshormoner. Jag är inte specialist kliniskt än men jobbar på en endokrinologi avdelning mest

Ja, träning är det bästa som finns. Ändå är det så svårt att få till det. Jag har också varit där, nära att bryta ihop, efter det är jag inte alls lika stresstålig. I dag känns det lite uppåt i allfall.

Aaahh vad intressant. Tar gärna del av din kunskap :-). OM stress påverkar möjlighet till viktnedgång känns det verkligen som ett "moment 22" för det känns som det där inre lugnet har chans att infinna sig först när jag är pensionär..haha

Mmmm det är nog så att har man väl varit nära att bryta ihop, men inte riktigt gjort det = inte riiiiktigt tagit tag i det och gjort omvälvande förändringar, så är stresströskeln väldigt låg...

Man har gått ner några varv, för att sedan successivt öka växeln igen (för man har som sagt inte ändrat mycket i det som var orsaken)...och så tar det emot för orken mentalt tryter... vilar lite... för att sedan göra samma sak igen och igen och igen... :/

Jo, visst måste man äta mer - det har jag själv fått erfara efter blivit dålig när jag började träna mer intensivt samtidigt som jag körde LCHF. Problemet är att hitta en bra balans och komma över rädslan att äta för mycket :)

Du har ju en väldigt bra viktnedgång så du har nog hittat ett bra och fungerande sätt för dig! :). Jag hoppas själv få hjälp och tips via boken och genom att "analysera" min tränings- och matdagbok.