Sabörtörer och elala människor?

"Nej, tack för att du frågar! men jag avstår denna gång" kanske inte är så kontroversiellt men glöm inte att det kommer att finnas människor som "vill" sabba för dig.

Detta tror jag inte är pur elakhet utan ösäkerhet kring de roller vi har för olika människor. "Du är den runda om glada" "hon är den sura"...men man rör inte om i denna gryta helt ostraffat :D

Till och med din partner kan komma med kommentarer som "Inte behöver du gå ner i vikt"...kanske blir det en osäkerhet om du kan attarktiv för många fler?

...men DU definierar vem du är och vill vara. Och när du vet mekanismen bakom sabortörer och "elaka" mäniskor kan du avfärda deras kommentarar med en klackspark. Det kan bli turbulent ett tag men tänk på att ju mer det rör sig desto mer syns dina resultat!

När det är fika på diverse arbetsplatser har jag upplevt att folk nästan tycker det är provocerande att man inte sitter med en kopp kaffe (eller åtminstone te). Man ska gärna ha något att tugga på också. :) Mig gör det inte så mycket dock.

Jag upplever det nog mest från kvinnohåll. Nånstans är det kanske att de inte har karäktär nog att säga nej och då svider det mer om nån har det. :D
Kommentarer är det gott om då man är överviktig som syftar till att "borde du verkligen" och sen när man går ner i vikt "Oj, det går för fort" "Hon är föööör smal" :D
Så de är aldrig nöjda...tur att jag är det :D

Ja, usch - man måste alltid skämmas inför vissa att man tar tag i sitt liv :p men det är väl för att de tror att man pikar dem genom att vara sund - konstig inställning, anser jag. Var och en får sköta sin kropp så bra man förmår.

Känner igen det tråkiga fenomenet.. När man tackar nej och säger att man försöker gå ner i vikt/ändra matvanor borde det respekteras lika mycket som när man tackar nej till vin/öl för att man ska köra. Tyvärr vill många gärna sätta stopp för oss som försöker ha styrkan att säga emot en frestelse bara för att dom själva aldrig skulle tänka tanken att orka göra samma sak.

Jag har haft det problemet med mig släkt ett bra tag. Slutade äta godis när jag fyllde tretton, vid samma tidpunkt som min kusin blev vegetarian. För mig är dom två livsvalen värda lika mycket respekt, men det har definitivt inte varit lika accepterat hos släkten. Jag har fått choklad i julklapp och har även blivit bjuden fast människor vet att jag inte vill äta.

Det är bara att vara stark och fortsätta säga nej! :) Du kommer bli tvungen att förklara dig tusen och åter tusen gånger om, men det är det ju värt i slutänden!