2 Februari 2011, då hade jag satt mitt datum för att komma igång med viktnedgången och det gick såå bra! Första veckan tappade jag 4 kg, antar att det var mest vatten men det peppade mig verkligen att fortsätta. Veckan därpå hade jag "bara" tappat 3 kg, vilket var början till en hetsbantning.
I början gick det bra att hålla maten, undvika pasta,ris,potatis,bröd, vetemjöl ect och köra på sallad och grönsaker till köttbiten eller vad det nu var jag åt. Träningen gick också bra, simmade 1,5-2,5 timme två gånger i veckan och ALLA dagar i veckan gick jag i trapporna från bottenvåningen till våning 7 minst 3 gånger per dag, oftast ett par till.
Allt gick superbra i ett par månader tills jag blev frustrerad över att vikten inte minskade lika snabbt längre (helt naturligt egentligen men har man "bråttom" så tänker man inte så..). Efter ett tag bytte jag ut min diet mot pulvershakear och lågkalori barer, alltså en VLCD-diet. (Very low calorie diet). Även då började jag tappa mycket i vikt men när jag efter 3 veckor skulle återgå till den första dieten (sallad o kött) så stannade jag i vikt, jag gick varken upp eller ner.
Då fick jag ju såklart ännu mer panik och köpte hem barnmatsburkar som jag skulle äta. Jag delade upp en burk (anpassad för en måltid för en 8-10månaders baby) i tre olika måltider och åt upp burken innan dagen var slut, utöver det fick jag bara dricka vatten. Jag började springa i trapporna från morgon när jag vaknade till kväll när jag gick och la mig, jag var ute och sprang, motionerade och försökte samtidigt leva ett vanligt liv. Något som "fungerade" ett tag. Ja, visserligen var det ett antal gånger jag svimmade, bland annat i duschen, och kände att jag inte mådde bra men det var ingen större fara tyckte jag själv. Jag sprang och ställde mig på vågen var 30:e minut för att kolla om jag hade tappat något hekto till och efter maten när jag såg att det gick upp lite fick jag panik och sprang ännu mera i trapporna.
Jag började kombinera barnmaten med naturdiet/nutrilett-pulver, jag åt en av de varje dag. En dag i maj förra året hade jag hjälpt till under en famijefestival när jag kom hem vid åtta-tiden på kvällen. Min rumskamrat som jag då bodde med hade gjort sin goda tonfisksallad och tyckte att jag kunde smaka lite, det var ju inte så farligt. Så jag smakade en liten tallrik och kollade en stund på TV innan jag gick och la mig. 06 på morgonen efter vaknar jag av en otroligt stark kramp i magen, den går inte att beskriva i ord för såå ont gjorde det, och då har jag aldrig varit den känsliga typen, jag tål rätt mycket. Jag låg på golvet i badrummet och öppnade fönstret lite grann för att få kall luft, allt bara för att försöka andas. Jag kunde inte gå på toaletten utan jag låg bara där för att det var hårt och svalt. Jag hade upplevt en liknande känsla innan det och då funkade det att ligga på golvet, men inte den gången. Så till slut bestämde jag mig för att ringa min mamma som är undersköterska och be om råd vad jag kan göra. När jag ringde henne så sa hon att jag borde ringa sjukvårdsupplysningen och se vad dom kan rekommendera så det gjorde jag. "Ät lite yoghurt och om det inte blir bättre så får du åka in" fick jag som svar. Sagt och gjort. Jag åt lite äcklig yoghurt, men det gav mig bara ångest.
2 timmar senare och det kändes som att smärtan aldrig skulle gå över så ringde jag min pappa i panik och bad honom köra mig till akuten. Sagt och gjort, vi var där och dom gjorde undersökningar och prover hela dagen. Jag hade förväntat mig att kanske få något utskrivet mot smärtan och att jag sen skulle få gå hem. Men när dom skrev in mig och bad min pappa att hämta det jag behöver för ett par dagar blev jag helt paff. När jag senare under kvällen fick höra att jag hade en inflammerad gallblåsa och fuuullt av gallsten (som är sjukt ovanligt för människor i min ålder) och var inlagd i väntan på akutoperation började jag helt seriöst skratta och trodde att min läkare skämtade med mig, men det gjorde han inte. Han frågade mig om mina matvanor och jag sa att jag "dietade" men det var inget extremt. Då frågade han om jag hade använt pulverprodkuter och jag sa att ja någon gång ibland har jag väl bytt ut någon enstaka måltid. Han berättade att dessa pulverdieter lätt orsakar stenar i gallblåsan och det är troligen därför jag lyckades få så pass mycket trots att jag bara var 17 år gammal.
Jag genomgick operationen och insåg att min "diet" inte var sund för mig och att jag aldrig någonsing ville vara med om samma sak igen. Jag började äta normal mat, fet mat, kolhydratrik mat. Jag tränade knappt längre för jag hade ingen lust. Jag vågade inte gå på diet igen för att jag var rädd för att hamna där igen.
Jag tog till alkoholen, drack dagligen, blev berusad minst 5 gånger i veckan. Jag var 18 år och folk såg mig som en alkoholist. Detta pågick i 7 månader men den 1 Januari i år tog jag tag i det igen. Ingen alkohol, bra mat och träning. Så nu ska jag jobba på fläsket igen. Har ingen aning om vad jag väger och vågar i dagsläget inte ta reda på det heller. Som det känns nu kommer jag ställa mig på vågen den dagen jag känner mig nöjd med min kropp, endast för att veta vad jag ska hålla mig till. Jag vill inte börja hetsa som förra gången så det känns bäst så för mig. Jag äter inte pasta,ris,potatis eller bröd just nu men ska eventuellt senare övergå till bulgur. Jag simmar två gånger i veckan och prommenerar varje dag fram o tillbaka till min praktikplats. Detta är en metod som just nu känns bäst för mig.
Wääh blev ju värsta långa texten här, ville egentligen bara skriva av mig lite :P
Äntligen under 90 kg!! Man tackar ja ;)
Glädjen kan absolut inte mätas med den glädje jag kände när jag hamnade under 100-strecket, men den är stor ändå!!
Jag lovar mig själv härnmed att ALDRIG hamna ÖVER 90 kg igen, man måste ta ett steg i taget. Så här lite har jag inte vägt sen jag gick i grundskolan, typ sexan.
Jag har kommit långt med min viktnedgång men det är en bit kvar. Jag måste bara fortsätta kämpa, jag ser ju nu att det går. Något jag aldrig vågade tänka på när jag vägde mina 118 kg. (Tänk att man kan låta det gå så pass långt.) Jag är peppad för en ny vecka nu! :D
| Vikt | 88.4kg |
På grund av att jag åkte in på sjukhus för ett par veckor sen och sedan blev tvungen att göra en operation så har jag haft en liten "paus" i min diet. Dels valde jag att göra det för att jag inte kan simma på grund av ett sår i naveln som vägrar ge med sig och läka ordentligt. Sen tänkte jag passa på att öva på att hålla vikten för att se vad som krävs för att jag inte ska gå upp i framtiden. Jag har inte vågat väga mig för att jag har trott att jag har gått upp en del, men idag när jag ställde mig på vågen så visade den ändå - 2 kg! Så med det sagt så är min "paus" över from Måndag. I sommar SKA jag gå ner MINST 12 kg, woho!
Invägning| Vikt | 92.0kg |
sakta men säkert... höhö. har ökat träningen nu. fläsket ska bort!! :)
Invägning| Vikt | 94.0kg |
Första gången jag antecknar viktnedgången nu. Får bli ändring på det, en gång i veckan! Får ju till och med påminnelser via mejl men jag ignorerar de och tänker att jag tar det sen. Skärpning, haha :P
Invägning| Vikt | 97.0kg |
| Alli - någon som har testat? |
| Styrketräning eller Cardio först... |
| går inte att spara |
| Reductil? |
| När sötsuget sätter in?? |
| Alli - någon som har testat? |
| Styrketräning eller Cardio först... |
| Reductil? |
| reductil? nån mer än jag... |
| istället för mackor |
| Partners: | SurveyMesh |
| StoreDo |